Kom igår hem efter några härliga dagar i Helsingborg. HELT underbart. Mitt i Helsingborgs city finns en lång strandgata med sandstrand, lekplatser, och glasskiosker. Jag förstår inte varför vi inte har en sån gata här i Göteborg; möjligheten finns ju..
Vi har iallafall hunnit göra mycket, och ändå väldigt lite på samma gång, Tiden har gått fort, men vi har också hunnit slappa och bara vara med varann, som den lilla familj vi ju är. Sedan fick vi sällskap av Hanna och Henrik sista dagarna och det var kanon! Vi har bla spelat spel, kikat runt i affärer och promenerat på strandgatan.
Vi var på ett riktigt schysst ställe och åt lunch en dag; Ebbas fik. Ett 50-tals fik där hela stället var dekorerat med gamla coola retrogrejer. De hade också en jukebox som Hanna gick lös på. Deras meny var helt fantastisk, man ville verkligen ha ALLT. Och kakorna var stora som händer.
Maten serverades i en cool 50-tals bil:
På kvällen åt vi på The Tivoli. Det är också 50-tals inspirerat. Likt en diner. Maten var supergod!
När vi skulle åka hem så fick vi för oss att vi skulle åka förbi nån loppis. Kanske man hade tur och kunde springa på någon rolig vintageskylt eller nåt annat häftigt.
Jag googlade på mobilen och fann ett intressant ställe, så vi knappade in adressen på GPS:en och drog iväg. Långt åt tjottahejti var det. Men till slut hittade vi det. När jag såg skitstället, kunde jag inte sluta skratta.. Vi hade rest länge för att hitta detta, och jag har ALDRIG sett så mycket skräp på en gång. Jag trodde nästan att de skämtade med oss. Att de snarare bytt skylten på staketet; tagit bort skylten med soptipp och satt upp en ny med ordet loppis. Jag skrattade så mycket att jag fick träningsvärk i magen. Men då kändes liksom den långa resan värt det ändå. Ett gott skratt förlänger ju livet!
När vi skulle åka hem så fick vi för oss att vi skulle åka förbi nån loppis. Kanske man hade tur och kunde springa på någon rolig vintageskylt eller nåt annat häftigt.
Jag googlade på mobilen och fann ett intressant ställe, så vi knappade in adressen på GPS:en och drog iväg. Långt åt tjottahejti var det. Men till slut hittade vi det. När jag såg skitstället, kunde jag inte sluta skratta.. Vi hade rest länge för att hitta detta, och jag har ALDRIG sett så mycket skräp på en gång. Jag trodde nästan att de skämtade med oss. Att de snarare bytt skylten på staketet; tagit bort skylten med soptipp och satt upp en ny med ordet loppis. Jag skrattade så mycket att jag fick träningsvärk i magen. Men då kändes liksom den långa resan värt det ändå. Ett gott skratt förlänger ju livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar